Cabo de Sao Vicente

Klockan sex väcker mobilen. Ute är det fortfarande mörkt meden måne i nedan. Äter frukost. Efter en halvtimme är det febril aktivitet påbryggan. Sju har alla båtar, som planerat att runda Cabo de  Sao Vicente lämnatbryggan.

Gryningsljuset kommer. På redden utanför Sines ligger fleratank- och lastfartyg för ankar, väl upplysta. Igår hörde vi deras mistlurar ochsåg bara överdelen på några av dem i dimman.

Inledningsvis svaga vindar men vi vet att vinden ska öka ochfriska i fram emot eftermiddagen. När vi efter knappt 60 distans når Cabo de Sao Vicente, Europas sydvästra udde, har vinden nått kulingstyrka. Med revade segelrundar vi uddarna och får en 70 graders sträckbog upp mot Lagos. Vår planeradeankarvik vid Enseada de Sagres, väljer vi bort. I skymningen förtöjer vi vidreceptionsbryggan, där vi ligger kvar över natten. Nu är vi vid Algarvekusten…..

Lagos blir vår vinterhamn fr. o. m. 1 oktober. Innan dess ska vi segla och besöka några andra platser utmed kusten.

Från Cascais till Sines

Dags att lämna Cascais efter fyra nätter. Vi checkar ut och passerar dieseltappen. När vi lämnar marinan möts vi av en måttlig ostlig vind. Vi sätter segel och sträcker mot Sines. Kaptenen njuter av glass, som besättningen inskaffat.

Efter en timme får vi starta motorn.... Ett moln drar över med frisk sydostlig vind men den dör ut ganska snabbt och havet blir åter som en spegel. Dyning akter ifrån samt medström gör att vår fart ökar med en till en och en halv knop.

Sjön suger och det blir dags för tidig middag. Ulla-Britts goda lax står på menyn.

Strax innan det blir mörkt glider vi in i Sines hamn. Nu väntar den omständiga registreringsprocessen innan det blir dags för "ankarsupen" med den nordiska eskadern.

Vårt intryck av Sines blir positivt.



Staden har visserligen en stor petrokemisk industri, men när man ligger i marinan ser man en härlig sandstrand och staden ligger på höjden ovanför. Marinan är välorganiserad med möjlighet att även ligga på svaj i den inre delen. I centrum, med utsikt över Atlanten, ligger det gamla castellet, där enligt vissa uppgifter Vasco da Gama föddes. En ståtlig staty av honom finns vid sidan av castellet.

I Sines hittar vi det optimala cafet, välbesökt av stadens invånare. Då nät saknas i hamnen blir vi tipsade om biblioteket. En mycket modern byggnad, som en kub i vit marmor och glas. Interiören är helt i vitt, naken och avskalad på bottenvåningen, där tidningar och datorer finns.

Lösa hundar har diskuterats. Här i Sines blir det uppenbart hur "välorganiserade" de är. Plötsligt kommer ett gäng på sju stycken springande på övergångsstället. Vi studerar dem under ca tio minuter. Ett annat gäng uppenbarar sig plötsligt men ger sig snabbt iväg. Hundarna rör sig säkert i trafiken och bilisterna får stanna och lämna företräde.



Lissabon, en gång till...

De ca 170 distansen mellan Porto och Lissabon delade vi upp på tre delsträckor. Efter Porto motoriserade/seglade vi till Figueira da Foz, en stad som har turism och fiske som huvudnäring. Här handlade Håkan ett kilo härliga fikon för en euro på den lokala marknaden. Eftersom de var mogna användes en del av dem till inläggning i marsalavin. Mmm, vilken god dessert, som avnjöts några dagar senare.

Efter Figueira da Foz fick vi härlig segelvind, men i dimma, ner till Nazaré.

Utmed galiciska och portugisiska kusten har vi haft sällskap med många skandinaviska båtar, som dels är på väg mot Medelhavet, dels till Kanarieöarna för antingen deltagande i ARC-rallyt eller på egen hand ta sig över Atlanten, kanske början på en jordenruntsegling. I Nazaré blev det så att många av de båtar vi mött i tidigare hamnar samlades. Trevlig samvaro…. Denna lilla fiskehamn är definitivt inte dimensionerad för segelbåtar mellan 40-50 fot, som är den vanliga storleken nu. Men med en dynamisk hamnkapten kom alla in på bra platser. Han övervakade förtöjningen in i minsta detalj.

Den lilla staden Nazarés centrum ligger några kilometer från hamnen. Där var det lokal fiesta med bl. a. tjurfäktning. Den äldre delen av Nazaré (O Sitio) ligger på klippan ovan staden. Om man inte vill promenera upp finns bergbana att tillgå. Här uppe finns en vacker katedral. Det blev också tid för en strandvandring.

 

Så blev det tid att lämna Nazaré för de avslutande 70 distansen till Cascais, marinan vi valde för vår vistelse i Lissabon. För motor, med grov dyning inledningsvis och i dimma behövde vi nästan 12 timmar innan vi kunde förtöja i Cascais.  Cascais  ligger väster om Lissabon. Snabbtåg tar oss in till centrum på en halvtimme.

Två dagar i Lissabon i 30 gradig värme. Pust. Dock blev det lite svalka på sightseeing-bussens övre del. Portugal är en vacker stad, byggd på sju kullar. Många historiska byggnader finns över hela staden. Gott om turister. Som turist vistas man mest i innerstaden men sightseeing-bussen tog oss också till utkanten av Lissabon. Vi hann också besöka ett varuhus, El Corte Inglés. Tretton våningar med det mesta man kan behöva. Ett par nya sandaler blev det för Ing-Maries del.

Öster om centrum vid floden Tejo ligger Expo-området från 1998. Många storslagna och fantastiska byggnader. Ett högt torn uppkallat efter Vasco de Gama ser ut som en raketramp. Ett stort akvarium liksom ett ”space”centrum finns också där ute. Vasco da Gama, portugis, upptäckte sjövägen till Indien runt Sydafrika 1498. Väster om staden finns det stora monumentet, som påminner om Henrik Sjöfararen. Bild på monumentet brukar finnas med i många läromedel i historia… Också han levde på 1400-talet och organiserade och finansierade upptäcktsresor utmed Afrikas västkust.

Under några dagar har det blåst och varit hög dyning som slår mot pirarna. Väster om marinan är kusten klippig och det är ett häftigt skådespel när dyningen når land.

Lissabon

Porto, en stad på världsarvslistan

Porto har inte någon marina utan vill man ta sig in till centrum med båt får man i så fall förtöja utmed floden Douros kajer. Betydligt lugnare är att lämna båten i någon marina, Poavo de Varzim eller Leixoes, och ta metro eller buss in till Portos centrala delar. Vi valde att ta buss från Leixoes.

Sluthållplats för bussen var på norra sidan av floden, högt upp vid Igreja e Torre dos Clérigos. Därifrån tog vi oss genom smala gränder och trappor ner mot Ribeira, kvarter som ligger vid floden. Det var häftigt att se staden uppifrån, alla tegelbelagda tak. Många ”ruffiga” hus, men ju närmare floden vi kom, desto fler hus som fått en ytrenovering. Vi beundrade alla vackra hus, särskilt de som hade glaserade keramikplattor som ytmaterial. Mycket tvätt hängde på tork vid husen. Detta var en stad som fascinerade oss.



Dags för något i magen. Vi hittade Peter’s Sport Café. Ljuva minnen för Håkan, som mindes besöket på Horta, Azorerna, där Peter’s Sport Café var mötesplatsen för seglare.


Över floden, en vacker bro. Och på södra sidan ligger de olika vinhusen. Vi passade på att ta oss upp till Crofts vinhus, där vi prövade olika sorters portvin innan det blev dags för en guidad tur i grottorna bland alla vintunnor. Husets Reserva var det som vi tyckte bäst om.


Ibland blir man vansinnigt svensk, som när man ser en IKEA-skylt. Vi förlade några timmar på IKEA samt den stora ”shopping-mallen”, där IKEA var inrymt. Köttbullar med potatismos frestade Ing-Marie medan Håkan provade en lokal rätt. Till eftermiddagskaffet blev det varm kanelbulle!

Utmed Portugals kust blåser det vanligtvis nordliga vindar denna årstid. En kraftig dyning från nordväst bryter vid den grunda kusten. Utmed kusten finns inte så många hamnar så det blir oftast långa dagsetapper. Gott om fiskeredskap finns i vattnen utmed kusten, så det gäller att hålla utkik.

Galicien 2

Under sista veckan i augusti besökte vi tre trevliga och intressanta platser i södra Galicien; Combarro, Islas Cies och Baiona. Baiona blev den avslutande platsen i Galicien, innan vi styrde vidare mot Portugal, där vi nu ligger vid Povoa de Varzim (nära Porto).

Combarro är den by som är mest unik av de platser vi besökt i Galicien. I den äldre delen har husen byggts och anpassats efter sjöbottens struktur. Husen är därmed placerade på olika nivåer, smala gränder eller trappor gör att det finns många möjligheter att förflytta sig mellan husen.
Alla hus är omsorgsfullt restaurerade och denna del är oerhört restaurangtät. Här och där öppnas det upp för ett litet torg med ett krucifix. S.k. horreos, förrådsbodar i sten på stolpar, kompletterar det speciella intrycket.



De sydligaste av de galiciska öarna, Islas Cies, besökte vi under några dygn, när det i det närmaste var vindstilla och dyningen från Atlanten var minimal. Alla galiciska öar har nationalparksstatus och i våra piloter skriver man att tillstånd erfordras för att ankra utanför. Men många besöker öarna utan detta tillstånd. Hur ska man veta…. Den mindre ön är fågelskyddsområde. Där får man enbart vistas på stranden.
Den större, som egentligen består av två, är välbesökt av fritidsbåtar men också många som kommer med turbåt över dagen eller stannar och slår upp tält på någon av de två iordningställda tältplatser, som finns. Vandringsleder finns här och vi prövade på att gå upp till fyren Faro, 175 m ö.h. En fantastisk utsikt över öarna men också över den sydligaste av riorna, Ria de Vigo samt Atlanten.


Vindvrid till syd och ett regnväder som drog in, gjorde att vi förflyttade oss till Baiona, en trevlig liten stad nära gränsen till Portugal. Staden är historiskt mest känd för att ett av Columbus' skepp, Pinta, återvände hit i slutet av 1400-talet. En senare konstruktion av Pinta ligger i hamnen. Även här finns en gammal del med ett myller av gränder. Den sista kvällen åkte vi ut och la oss på ankare och beundrade en vacker solnedgång. Våra tre veckor i Galicien är vi mycket nöjda med.