Blåsigt och kallt eller...

Mycket handlar ju om väder när man seglar. Vi eftersträvar att få så bekväm segling som möjligt. Därför är det ju så att har man tid kan man ligga i hamn en extra dag för att inte behöva ta sig fram i hård motvind. Dock kan vi ligga länge i svaga vindar. Vi har ju inte bråttom... Vi planerar att vara i Norrköping igen om fem veckor.

Återigen hårda sydlig-sydlästliga vindar. Vi ligger ett dygn extra i Skellefteåhamn medan vinden vrider mot väst. Inte alltid helt bekvämt i hamn.

Vi trodde inte våra ögon, när vi efter att vi lämnat Skellefteåhamn, hade 4-5 grader på vattentemp. mätaren. Visst det har inte varit badtemperaturer. Vi vill ju ha minst 20 och det har hela tiden varit långt under. Men detta..... Måste bero på blåsiga dagar med varierande vindriktningar. Just nu en västlig slör. Det har väl sitt pris.

I-M blev tvungen att ta fram dunjackan. Den har inte varit framme sedan början av färden. Jo, visst en kväll i Ratan på uppvägen var det så kallt på kvällen att den behövdes. Täckbyxor har I-M haft så gott som dagligen när vi seglat.

Vad är himmel, vad är hav? Detta mötte oss när vi lämnade Ratan på lördagsmorgonen. Och det går att segla....

Vi är glada över att ha coden. För även att det ofta blåser över 8-10 meter, så är det tillfällen, när det är svaga vindar och vi enbart rör oss tack vare detta segel.

Alltid roligt att se seglande skutor. Denna mötte vi i höjd med Holmön. Vinden var ostlig ca 5 meter. Då hade vi även rullat ut storen.

Åter på Norrbyskär efter en fin läns under sen eftermiddag. Denna bild togs på lördagkvällen. Vad berättar den? Ja när vi vaknade regnade det och blåste nordostlig kuling från nordost.....

Vi seglar söderut....

Piteå besökte vi med cykel. Båten fick ligga i Renöhamn. Piteå har en fin träbebyggelse. Här finns också Sveriges första gågata. och nu har Norrlandsjordgubbarna mognat. Mums...
Öster om Renöhamn ligger Svinöra, Piteå segelsällskaps andra klubbhamn. Mycket aktivitet på ön. Men med mer än 1,8 m djupgående, tillät oss inte att gå in där
Stenskär, naturreservat och en pärla i Piteås yttersta skärgård. Vi hade nu sista chansen att besöka denna pärla. På färden norrut var det alldeles för blåsigt. Den utlovade svaga vinden från sydost, blev västligt ca 9 meter, när vi närmade oss Stenskär. Bryggan låg i ost-västlig riktning, så med näbben mot vinden fungerade det bra. Ön var fantastisk. Bilder kan inte ge rättvisa över vad vi upplevde.


Med denna bild från Stenskärs stränder, avslutar vi vår segling i Bottenvikens skärgård. Nu väntar öppen kust och väderrapporten för kommande dagar utlovar hård vind från både syd och nord. Vi satsar på Skellefteåhamn, där det finns en utmärkt klubbhamn enligt utsago.

Efter Kalix blev det Luleå

ILuleå skärgård besökte vi tre öar. Junkön på vår segling norrut. Ett levande fiskeläge med två fiskarfamiljer. På vår segling söderut blev det Brändöskär, tidigare fiskeläge, men idag turistö med många sommargäster och turbåt från Luleå. Kapellet på ön används flitigt för bröllop och dop. Även Kluntarna, ö iordningställd av Luleå kommun, där turismlinjens elever får vara hamnvärdar. På kultur och fritidsnämnden/kontoret i Luleå har tidigare funnits en mycket båtintresserad person och han har sett till att många öar fått bra förtöjningsmöjligheter för båtfolket men också för turbåtar, som dagligen trafikerar fler av dem. Alla ges möjlighet att komma ut i skärgården. Spänger, som möjliggör för handikappade att ta sig fram, finns också.

Luleå segelsällskap har en liten fin klubbhamn, vid inloppet till Luleå. Den nuvarande rännan togs upp, när tonaget blev för stort att gå genom den gamla infarten. Genom Sandöns sydöstra del grävdes en kanal. På så sätt uppstod Likskär. På ömse sidor om kanalen ligger små hamnar. Likskärs hamn är inte särskilt stor, men 40 båtar kan man nog få in. Då används också den grunda stranden närmast på bilden och träkonstruktionen får utgöra landgång. I bakgrunden syns det fina klubbhuset som byggdes inför VM-seglingarna med 12:or på 80-talet. Vi hade tur. Denna vecka var det medlemmar som ansvarade för klubbhuset med tillhörande restaurang och kl.19 samlades vi som beställt mat och det blev en mycket trevlig kväll... Här träffade vi också en systerbåt, Vindrosa. Om det inte är stenigt så finns det härliga sandstränder här uppe. I år har det ju varit ganska kallt, så ingen trängsel på stränderna. Håkan tycker om att gå i strndkanten och här på bilden, efter bastubadet på Likskär, vågade han sig ut och doppa sig. Men bråttom upp!!!!

Härligt med cyklar ombord. Det gör att vi har en ganska stor rörelseradie. När vi kom till Luleå, passade vi på att cykla ut till Hägnans friluftsmuseum och Gammelstad Kyrkstad. I Hägnan pågick medeltidsmarknad. Bilden visar några av alla hus, som användes när församlingsmedlemmarna var tvungna att övernatta för att var med på högmässan. Kyrkstad finns med på Världsarvslistan. Det var här ca.15 km nordväst om Luleå, som Luleå stad grundades. Då var Bottenvikens strand här....

Kalix skärgård

Klubbholmen har stor betydelse för båtfolket här upp i Bottenviken. Alla större orter har egna klubbholmar, där man samlas och där också gästande båtar är välkomna. Trutskär(Kalix motor- och segelbåtssällskaps klubbhamn) var mycket inbjudande på flera sätt. När vi hade förtöjt tog vi en promenad. På verandan till klubbhuset satt två yngre par med ett barn. Den inledande frågan kom snabbt. Var kommer ni ifrån? Det blev ett trevligt samtal och vi blev bjudna på kaffe. Då flyttade vi ner till de obligatoriska borden, som oftast finns på kajen/bryggan för gemensam samvaro (jfr berget på Snedskär).




På många öar finns labyriner, spår av människors önskan om ex. god jaktlycka. Bilden är från Getskär.

Inlandsisen har lämnat tydliga spår i naturen. Rullstensåsar, flyttblock, klapperstensfält.. Landhöjningen är ju också imponerande, ca 1 cm /år. Getskär/Renskär hade många och stora klapperstensfält.

Det var på Trutskär vi insåg vilken betydelse bastun har för båtfolket här uppe. När vi kommer till en hamn och det finns någon som "tar tampen"(och det gör det oftast), är det bastun som först presenteras. När vi pratar med båtfolk och diskuterar bra hamnar är det alltid bastun och veden(torr eller blöt), som är i fokus. Varmvatten fås från behållaren ovan bastun. Ja, vi har en del att lära....

Alltid fin utsikt genom bastufönstret och alltid kallt vatten att svalka sig i!

Rikligt med ved finns men du får såga och hugga själv för ditt behov. Dessutom används veden i de otal grillplatser, som finns vid varje klubbholme.

En månad till Töre...

Här står Håkan i samspråk med Daniel från vår båtklubb. Snedskärsgrannar. Han kom till Töre dagen efter oss och hade seglat hemifrån på midsommardagen. Lite snabbare än vi.... Märkligt att de enda två gästbåtarna denna kväll kom från samma segelsällskap i Norrköping.

Sedan midsommar har vi passerat Höga kusten, Umeå skärgård och seglat genom norra skärgården utanför Piteå och Luleå ända upp till Töre. Just nu ligger vi på Seskarö, som är Bottenvikens pärla utanför Haparanda.

Bönhamn, ett tidigare fiskeläge på Höga kusten var en plats vi besökt tidigare och hade höga förväntningar på. Vi var där 1983 senast... Njaa så idylliskt var det nog inte. Men bilden blev bra...

Men ön utanför med fyren Högboden var häftig att komma till.

I frisk undanvind seglade vi mot Mjältön, Sveriges högsta ö. Den besteg vi en vacker förmiddag med milsvid utsikt.

Lagunen vi låg i på Mjältön var som ett kraterhål. Sandstränder, som stupade brant ner, och kraftiga stigningar runt stränderna. Därefter seglade vi till Trysunda, en överreklamerad plats. Lite proviantering blev det, säkert semesterns dyraste.

På väg upp mot Umeå och Norrbyskär fick Ing-Marie känna av Bottenvikens dyning. Ja, det var ju inte första gången, men denna gång hjälpte inte akupunkturarmbanden eller ingefäran. Tur att Norrbyskär var nästa anhalt. Där tog vi en segelledig dag och vandrade runt på "skäret"(som är flera). Googla gärna på Norrbyskär och läs den fantastiska historien om en sågverksepok på denna ö.
På väg från Norrbyskär fick Håkan tårta på sin födelsedag.

Holmön och Ratan var andra platser, som vi passerade och som lämnade historier efter sig. Bilden nedan visar festen vi blev inbjudna till av Jakobstads navigationssällskap som gjort en utflykt till Ratan. OBS. det är midnatt när vi tar bilden. Mycket kallt men ljust och fint.

När vi lämnade Ratan var frisk sydlig vind utlovad. Och det blev det. Den dagen seglade vi mer än 65 distans(som att segla till Gotland från vår skärgård) och angjorde Piteå skärgård. Det var där som vi så småningom gick på grund två gånger, mjuka inbromsningar i sand. En grön prick hade skaffat sig en ny position i och med vintern och isen. Nåväl, inget allvarligt inträffade och vi blev en erfarenhet rikare.

Dagen innan vi gick in till Töre stannade vi till i deras uthamn. Semesterns hittills varmaste dag. Här fanns en fin anläggning och här kunde man knyta bekanskap med både svenskar och finländare. Varför Töre? Två orsaker; den nordligaste hamnen i Bottenviken (Därav den gula bojen med brevlåda på. Lägg namn och adress och du får ett certifikat att du varit här uppe.) och vi skulle träffa Lindas föräldrar, som bor mellan Töre och Kalix. Tillsammanas med dem fick vi två härliga dagar på land.... Vi har verkligen sett Kalix med omnejd. Vi njuter av ljuset här uppe. kommer inte i kojs förrän efter midnatt. Njuter av vår ledighet.